Aussie Chardonnay

Dags för en Chardonnay i sommarsolen. Pestofylld, ugnsgrillad med ett dragonkryddat mos och vitvinsås krävde ett rätt så fylligt vitt vin. Vi har druckigt lite mogen riesling till denna rätt o det har fungerat strälande tidigare men nu var det dags för något nytt. Valet föll på 2006 Kooyong Estate Chardonnay från svala Mornington Peninsula söder om Melbourne. Ett område och vingård som jag har besökt flera gånger de senaste åren.

Vinet har en smörig och lite gräddig doft, man känner också den för nya världen Chardonnay lite typiska ananasen, honung o lite grapefrukt. I munnen medlfylligt, citrus, gula äpplen och den tropiska frukten känns inte längre. Balanserad fat behandling - kanske hade man önskat sig lite mer syra. Vinet har legat 12 mån på fat varav 30% ny, ingen malolaktisk jäsning (ändå lite "svag" syra). Vinet passar dock mycket bra till maten.

St-Joseph 2006

Äntligen semester och förhoppningsvis lite tid att "komma i kapp" med bloggposterna som ligger på hög. Det finns även annat som pockar på uppmärksamhet på hemmafronten - måla färdigt huset, bygga uterum ändra i trädgården och sånt som frun tycker är viktiga aktiviteter under sommaren.

Grillen hinner nätt och jämt bli het mellan regnskurarna som härjat på västkusten senaste veckan, och till en Grillad ryggbiff med färskpotatissallad med mycket ruccola, tar vi fram en Rhonare. 2006 St-Joseph från Vins de Vienne som startades för ca 10 år sedan av de tre Rhone musketörerna Yves Cuilleron, Pierre Gaillard och François Villard. De har senare kompletterets av Pierre Jean Villa som idag sköter driften av verksamheten.

Vinet har en und rödblå färg. Typisk ung-syrah doft som drar lite åt filmjölkshållet. Rökta korvar, bacon och en uns vitpeppar. Smaken är fruktig åt björnbärhållet med bra syra, kryddig där lagerbladen visar sig mest. Ganska mjuka tanninner och viner känns rätt färdigt trots den lite råfruktiga tonen i början. God rätt så skolboksmässig med beskedliga 12,5% alkohol.

Nu provades vinet direkt från flaskan så lite av det råfruktiga skulle nog ha luftats bort med en timme i karaff. 149 kr på SB men nu i årgång 2007 som ej provads ännu.

Burgundy-fiesta

Äntligen lite semester o tid att komma ikapp bloggandet. Dags för redovisning av säsongens boxviner - nej inte riktigt, det närmaste vi kommer box är fruns sommarbaby, 2007 Weinberg Reisling från Mosel.


Jag hade lite besök igår o vi bestämde att slakta lite Bourgogne ur våra källare. Alla viner serverades "blinda" ur karaff.

Först ut blev ett par Chablis från 2005. Den första en standard från utmärkta producenten Pinson. Något nötig i tonen, frisk bra syra, stram med en viss bitterhet i eftersmaken.


Den andra flaskan kom från samma firma men ett steg upp på kvalitetsstegen, 2005 Mont-de-Milieu. Inte lika öppen i doften, mer citrusbetonad, stramare o mer syra (tyckte jag) o skulle behöva ytterligare 3-5 år i källaren. De passade utmärkt till lite grillade havskräftstjärtar, skaldjurspate o aioli.

Nästa maträtt blev en bit grillad hälleflundra med en krämig saffransrisotto, så här behövdes en tyngre arsenal med lite mer ek. I väntan på grillen slank en delikat o finstämd 2007 Aligoté från Drouhin ner. Först ut var en av kvällens "ringer". Ett fortfarande ungt vin med lite tropisk frukt, honung o lime. Balanserad syra o lång mineralisk smak utan för mycket ek. 2006 Chardonnay Reserve från Coldstream Hills i Yarra Valley, Australien. RESPEKT! Sedan en mer mogen, lite återhållsam 2001 Meursault "Les Grands Charrons" från M. Bouzereau. Ett kraftpaket med mycket lång mineraldriven eftersmak, ny och trevlig bekantskap!

Nu dags för lite rött till kycklingen. Marinerad i franska örter, sedan grillad med ugnrostade rotsaker och en ruccolacréme. Vi börjar med en ung, rätt fruktig 2005 Marsannay "Clos du Roy" från S. Pataille (klarar lätt 3 år till) och sedan en murrig, härligt "skitig" 2001 Gevrey-Chambertin "En Motrot" från Dom. Denis Mortet (han är idag tyvärr bortgången o vinet görs from 2006 av hans son), ett stort vin som bara växer - tur att jag har 2 flaskor kvar! Den senare var bäst till kycklingen.

Lite halvmätta men fortfarande törstiga så chillade vi lite med lite mer rött, en rent underbar 2000 Kooyong Pinot Noir från Mornington Peninsula (andra "ringer") som de flesta placerade i Bourogogne. Ett rätt ungt distrikt ca 7 mil söder om Melbourne som bara blir bättre o bättre vad gäller främst "cool climate" Chardonnay, och Pinot men även Shiraz. Att detta vin dessutom var egendomens första årgång är imponerande. Sedan en annan luring, mörk som synden, lite köttig men lite "grön" känsla i smaken gjorde att jag gissade på ngt kallt klimat. Det visade sig vara 2004 Clos St Landelin från Rene Muré. Jag har inte provat så mycket Pinot från Alsace så jag har inte så mycket referenser men detta var mkt bra o riktigt roligt att prova.

Nu började vi även bli lite "mätta på vin" men ingen ost utan tillbehör! En lagrad Prästost och en Västerbotten (födelse länet!) fick sällskap av lite vit Bourgogne. Vi började med en nötig och lite smörig och rätt mogen 2002 Puligny-Montrachet 1cru "Les Folaiteres" från V. Girardin. Sedan en enklare men bra bas-Bourgogne, 2007 Les Setilles från O. Leflaive

Som en annan bloggare brukar uttrycka sig: 5 personer, 11 viner och 15 Vinglas (dock ej Riedel! - och en halvtung Fredagmorgon)

Efter midnatt - "var det någon som sa Korv med bröd??" (med mjölk!)

Chianti 2004

En för mig ny producent som jag varit intresserad av att prova men tillfället har aldrig riktigt infunnet sig. Vi ger oss på Riecine 2004 Riserva, gjord på 100% Sangiovese som är tillåtet enligt dagens DOCG regler. Vinet har lagrats på äldre franska barrique under 24 mån samt 25% på tonnaux. Ägs o drivs av en Irländare! vid namn Sean O'Callahan.

Färgen är klarröd med tydlig tegelbrun nyans. Doften är medelstor, klassisk Sangiovese (inte någon modern variant här inte) körsbär, dammig grusväg, laktits och lite tobak. Smaken medelfyllig, balanserad, med mjuka, runda tanniner. Körsbärsfrukt som övergår mot plommon med tiden. Mycket god, men också förvånansvärt mogen för en 2004:a. Påminner lite om en Brunello men med snällare tanniner.

Måndagsklubben 23/3

Måndagsklubben försöker träffas varannan måndag. Ansvaret för provningen rullar bland medlemmarna o bestäms för en termin i taget och så gott som alla provningar görs helt blint.


Denna gång står nio röda viner upphällda. Vi börjar med att prova igenom vinerna enskilt. Hmmm - försöker hitta gemensam nämnare: det finns några Bdx blandningar, ett par-tre Pinot Noir och en härligt tydlig peppardoftande Syrah. Några av Bdx blandningarna har lite gröna inslag vilket skulle kunna indikera ett svalare land/disktrikt. Pinot'erna är riktigt bra så borde komma från ett land/distrikt som gör bra sådan. Ingen överdrivet varm frukt eller syltighet vilket gör att Kalifornien o Australien bör falla bort. Inga rökiga Sydafrikaner (av 9 viner borde åtminstånde ett par ge den karaktären). Gamla världen? Nja de har inte den Italienska syran o Frankrike känns ologiskt map druvorna och man får en viss nya världen feeling i ett par av vinerna. Jag drar till med Nya Zeeland - BINGO! Nedan följer mina provningsnoteringar innan gissning av temat.


Vin 1: Djupröd färg med tydliga tegelanslag. Doften är stor, svarta vinbär, stall o lite rostat kaffe och en lite gröna kalla drag (ej störande). Smaken är mogen o snäll med mjuka tanniner, plommon och piptobaken dyker fram efter en stund. Tydlig Bdx blandning från ngn gång under 90-talet, god och felfri men jag hade velat ha lite mer av allt.


Facit: 1996 Pegasus Bay "Maestro" - Waipara, NZ

Vin 2: Mörkröd och tätare än vin 1. Rätt liten kryddig doft, vanilj, choklad o mörka bär. Smaken upplever jag kraftigare än 1, mer tannin o syra och en härlig fruktighet (plommon/björnbär), rätt lång eftersmak. Inte lika tydlig som 1 men det känns Bordeauxaktigt.


Facit: 1998 CJ Pask Reserve Merlot, Hawkes Bay, NZ

Vin 3: Klarröd o låg intensitet. Massor av jordgubbar, smörkola o en liten kryddighet. Varm mogen smak, mera jordgubb, viss eldighet o alkoholen slår igenom lite. Syran balanserar frukten. Är inte detta Pinot Noir hopar jag ut genom fönstret!

Facit: 2004 Pinot Noir Palliser Estate, Martinborough, NZ
Denna var lättast att känna igen och påminde mest om Kalifornisk Pinot.

Vin 4: Djupröd o rätt hög intensitet. Liten doft, kaffe, källartoner o en viss grön paprika. Smakmässigt känns vinet färdigt, men återigen en grön ton - stjälkighet som också ger en bitterhet i eftersmaken, lite sträv, svarta vinbär o lite eldig. Nja inte min favorit - lite för grön o obalanserad.


Facit: 1999 Herzog Spirit of Marlborough, Marlborough, NZ



Vin 5: Rubinröd o lite lägre intensitet igen. Liten doft, smörkola, lite viol blandat med nypon?! Alkoholen slår igenom. Smaken - viol (tydligare), jordgubb, eldig och lite tanniner av det torrare slaget och en vresig syra. Bittert avslut. Pinot igen - känns svalare än vin 3.


Facit: 2003 Fromm Clayvin Vineyard Pinot Noir, Marlborough, NZ Fromm är en utmärkt producent o deras La Strada är fenomenal.




Vin 6: Rubinröd, medel intensitet. Ung rätt stor härlig kryddig doft, viol blandat med hallonbåtar, mineral. Smaken känns varm o lite eldig, viol o lite körsbär, härliga tanninner och en fräch aptitretande syra. Balanserad Pinot Noir av yttersta klass. Carrick eller Felton Road från Otago kanske.


Facit: 2006 Felton Road Pinot Noir, Central Otago, NZ
Gött! Provade deras Block 5 för ett par år sedan och blev skitbesviken.


Vin 7: Djupröd, rätt hög intensitet. Stor doft, stall och läder kommer först sedan ceder o tjärat rep?! Avslutas med en näve örtkryddor. Smaken är mogen o lite sötaktig. Svarta vinbär, lakrits o viol. Ngt sträv men balanserad och en liten te beska. Bdx blandning av ngt slag, god!

Facit: 2002 Stonyridge Larose, Waiheke Island, NZ
Ny erfarenhet - en liten ö som ligger öster om Auckland på Nordön



Vin 8: Mörkröd, rätt hög intensitet. Stor doft av främst björnbär och lakrits. Choklad o lite drag av kokos (am fat?) Smaken: återigen kokos, kaffe, rejält sträv o stram, , plommon kommer fram mer i eftersmaken. Balanserad, men känns ung fortfarande. Bdx blandning av ngt slag.


Facit: 2005 Te Mata Coleraine, Hawkes Bay, NZ



Vin 9: Mörkröd lite blå kant, hög intensitet. Stor varm doft julkryddor, björnbär och vitpeppar (flera varv på kvarnen). Smaken är pepprig men balanserad, härlig björnbärsfrukt utan syltiga inslag, mjuka tanniner o lång god eftersmak.


Facit: 2006 Te Mata Bullnose Syrah, Hawkes Bay, NZ



Sammanfattningsvis en härlig o lärorik provning. Nya Zeeland är mer än vita viner av Sauvignon Blanc och Chardonnay och röd Pinot Noir. De kan göra riktigt bra Bordeaux blandningar som tål lagring över 10 år men det var nästan Syrah'n som imponerade och förvånade mest! Mobilkamera ger inte de bästa bilerna, jag får nog inhandla en ny digital kamera - på min gamla Canon har autofokusen lagt av :-(

Ny husriesling?

En husriesling runt 100 kr med fin syra o balanserad frukt är vad alla borde ha ett litet lager av hemma. Det håller på att ta slut på Breuers 2005 Riesling "Sauvage" o Gobelsburger så det håller på att vara dags att inventera SB sortimentet lite. 2007 av ovanstående är bra men jag föredrar att spara dem ytterligare något år för lite mer mognad.

Valet föll på 2007 Dreissigacker Riesling Trocken från Rheinhessen. Färgen är ljust guldgul med något grön kant. Doften är rätt stor, lite sötaaktig med inslag av honung, melon o päron. Jag får också ett intryck av fetma som i en riesling från Alsace. Smaken är också lite sötaktig, melon, gula äpplen, mineralitet och en syra som inte riktigt balanserar frukten och sötman. Viss bitterhet i eftersmaken som känns rätt kort. Lite efterforskning visar att druvorna skördades vid 89-96 Oechsle (Spätlese kvalitet) och har drygt 6 gram restsocker.

Nja jag vet inte riktigt om denna håller måttet som ny husriesling, det blir nog att prova vidare och att kanske även gå en rond mot de mer etablerade källarvännerna.

Bloggpremiär

Så var det då dags för första inlägget. Efter viss vånda och knåp så har jag äntligen kommit igång. Det första vinet får bli kvällens 1998 Marsannay "Les Ouzeloy" från Joseph Roty, en producent som gör respektabla lagringsdugliga viner från Gevrey-Chambertin.



Färgen är tegelröd o rätt tät för att vara en Marsannay. Utvecklad doft av mosade mogna jordgubbar, lite rotfrukter o lakrits. Smaken är mogen, ngt jordig, läder, te (som många äldre Bourgogner får) och en balanserad syra. Lite taninner av det torrare slaget och en hyfsat lång eftersmak av både plommon o lakrits. Väl investerade 60 DKK på tillbud! Vinet passade mycket bra till en kalvgryta med pressad potatis.